Cirkus Erikssons blogg

Vid aftonens tandborstning så utbröt det obligatoriska tjatet:
-Martin, du måste gapa så jag får in tandborsten..
-Martin, du får inte röra på huvudet för då gör jag illa dig med tandborsten i munnen..
-Martin, du kan inte berätta hela dagens händelser när jag borstar tänderna, du MÅSTE vara tyst....

Till slut säger jag att jag håller på att tappa tålamodet, varpå hjälten snabbt replikerar:
-Vad är tålamod....
Jag försöker med någon slags förklaring om att tålamod är något man har när man väntar på något eller längtar efter någon och .....
-Men mamma, då har jag ju tålamod, jag har längtat jättelänge efter att fara till Oskar och Linda och Imjam (Ingemar), och nu är det ju snart i morgon och då har jag tålamod!!!!

Klockren analys mitt lilla hjärta!!!!

Igår så fick Jack en alldeles bedårande lillasyster!! Allt gick jättebra och jättefort och hela familjen mår alldeles utmärkt!
Martin är fortfarande insnöad på att bebisen skall heta Elvis, man kan visst heta Elvis även om det är en flicka, men jag tror inte att moster Mari håller med. Nu var ju inte Elvis ett alternativ för deras del även om det hade blivit en kille, så stackars Martin får vänta...
Vi får hoppas på att Åby-familjen tar en Elvis nästa gång!!??
Till helgen väntar dopet i Åby, så vi får tillfälle att träffa den näst nyaste kusinen, vilket barnen längtar så efter. (även vi naturligtvis!!)
Lova ska ge sina nappar till Ingemar, hon "tycker om Imjam" så då får vi hoppas det går bra att sluta med dom.
Det ska bli så roligt att få träffa Imjan och mysa lite med honom...

Hur svårt kan det vara med 2 barn egentligen?
Johan jobbar hela dagen så jag tänkte mig en lätt kaosartad söndag som det brukar vara när man är själv med barnen.
I och för sig vaknade Martin kl. 6 och Lova 20 minuter efter, men det är ju ändå hyfsad sovmorgon.
Sedan har juvelerna varit hur ljuvliga som helst, efter frukosten (som avlöpte utan problem..) så satte sig båda två och lade pärlbrickor.

                                         

Nu är Martin ute och cyklar med Pelle och Lova sitter och ser på Nasse.
Själv sitter jag och dricker kaffe och skriver detta.
Livet är skönt ibland.

Lova har lärt sig alla färgerna nu, det är riktigt imponerande, hon har ett stort ordförråd så liten och söt som hon är.
Sen sjunger hon som bara den, hon kan massor av sånger utantill och sjunger så fort hon får tillfälle.
Är det en ny Britney månne???
/Helena

Eftersom Johan är man, och vår förstfödde är en pojke så har det sin naturliga förklaring att han inte är så bevandrad i det där med tjejer och toalettbesök.
Nu blev ju vårt andra barn en tjej, och för ca en månad sedan bestämde hon sig för att sluta med blöja och börja gå på toaletten. (hon går alltså INTE på pottan, utan toaletten ska det vara..)

De första gångerna Johan hjälpte henne så var han väldigt förundrad över hur i hela friden en liten tjej som sitter på toaletten klarar av att kissa rakt fram utanför toastolen, samtidigt som han konstaterade att kisset liksom väller ut över hela rumpan.
Jag mumlar nåt tillbaka om att:
-där ser han hur vi tjejer har det, det är inte så lätt att styra minsann när man inte har en snopp osv. osv.

Johan accepterade väl detta och sedan har jag inte hört några mer funderingar över detta tills idag när han kommer ut från toan och utbrister:
HUR förklarar du då hur man som tjej kan sitta ner och kissa RAKT UPP och ut över golvet???
Svaret på hur detta fenomen uppstår har jag ännu inte kunnat lista ut, jag förstår att det är ytterligare ett partytrick som vår lilla prinsessa lärt sig alldeles själv.

Är hon inte begåvad!!

Tjing/Cirkusen

För någon kväll sedan så försökte jag mig på att göra lite Thailands-inspirerad middag, det blev kyckling red curry i kokosmjölk med äggnudlar som tillbehör. Som väntat så ratade barnen kycklingen men åt massor med nudlar. Det som gjorde oss lite fundersamma var Lovas uttryck: Mera blomflugor!
Vi försökte säga att detta är ju nudlar, men fick till svar nej, Lova äter blomflugor, jättegoda blomflugor.
Jag har en stilla fundering över vad hon säger när hon är på dagis....
Lova äter blomflugor hemma!
Smaklig måltid!!
/Helena

Här i norr är det riktigt surt april-väder, det blåser som bara den och ibland kommer det lite snöflingor som yr. Påskfjädrarna vi hade pyntat med ute har blåst all världens väg, hoppas dom stannar till i nån björk och glädjer någon i alla fall.

Vi passar samtidigt på att kräla i stoftet och säga GRATTIS till faster Linda...Vi kom ihåg igår att hon fyllde år, men det var tyvärr en dag för sent...Förlåt, förlåt...vi har inget att säga till vårt försvar (utom möjligen att vi var lite trött i huvudet efter måndagens besök på lasarettet..)

Lägger in den utlovade bilden på 5-åringen utan tänder:

                                                                   


Hoppas påskharen är snäll mot er alla!

Påskkramar i massor från hela Cirkusen

Så var det avklarat, familjens första benbrott. Inte helt oväntat står Martin som ägare till denna...bedrift??.
Igår när jag hämtade honom på dagis så tog han i vanlig ordning den inte kortaste men roligaste vägen till bilen, den via snöhögen.. Denna gång gick det dock inte så bra, utan han trillade ner istället för att åka ner på rumpan, och fallet slutade på isen nedanför snöhögen med ett brutet nyckelben som resultat. Det var bara att ringa Johan och be honom möta upp på sjukhuset istället för att komma hem.
Det gick fort att komma in till röntgen för att få knäppa lite kort,även om det kan kännas som en evighet att vänta på resultatet när man har en 2 och ett halvt-åring som sitter i korridoren och skriker (med väldigt hög röst) -Heja blöja!! gång på gång till de andra väntandes stora glädje.. 
Sedan var det 3 timmars väntan på akuten för att träffa en läkare som gav oss direktiven
"-Inga restriktioner! Han kommer själv känna när det gör ont så han anpassar sig efter det" 

På väg hem i bilen säger Martin: Det här var en bra dag!
Som öm moder ser jag inte riktigt tjusningen i dagen som varit, utan jag undrar försynt varför det varit sån bra dag och får svaret:  -Nu har jag ju fått vara uppe jättelänge!

Idag kommenterade han det hela med: Jag vill åka tillbaks till sjukhuset, det var roligt där.
Inte exakt den inställning jag hade hoppats på, jag hoppas VERKLIGEN inte vi behöver åka tillbaks dit på mycket länge.
Hur som helst, här kommer 2 bilder, en på nyckelbenet samt en på cirkusens yngsta medlemmar i väntan på doktorn

                               


För övrigt har Martin bestämt att han ska bli sjukbror när han blir stor (sjuksyster för flickor, sjukbror för pojkar, i jämställdhetens namn..)

Vi hörs!
/Cirkusen

Igår när jag skulle fixa middag så var barnen helvilda. Till slut sa jag åt Martin att sätta sig i soffan, sitta STILLA och titta på TV tills maten blev klar. Det är ju inte helt lätt för en 5-åring att tvingas i stillhet, så nåt var han tydligen tvungen att hitta på för att fördriva tiden, för mitt vad det var så kommer han gående till mig med en lite förvånad blick, handen framsträckt och lite blodig och säger  "titta mamma, jag drog ut tanden med fingrarna.."
Där rök den lösa tanden nere så nu har han verkligen Hampis största glugg.
Han är helnöjd, han försöker säga ord på S så mycket som möjligt för det låter ju jättekul!!!
Återkommer med kort på snyggingen om ett litet tag!
(Johan kommer ju äntligen hem idag!!!!! så nu kanske det blir lite lättare här hemma!!)
Kramisar/Helena