Lyckselelele
I början av veckan åkte vi till Lycksele (eller Lyckselelele som Lova säger) tre dagar med familjen Åström. I rättvisans namn är det nog familjen Åström som skall benämnas cirkus, för med tre barn där de två yngsta är tvillingar händer det alltid något.
Martin skulle absolut inte till Lycksele för nån vecka sedan, det var bara för småbarn deklarerade han trumpet, det finns bara barnkaruseller där.
Nåväl, i valet Lycksele-stanna hemma så vann ändå Lycksele-alternativet, det är ju trots allt roligt att få bo på hotell och semestra med Linnéa.
Sista kvällen när vi satt och åt så frågade jag om det hade varit roligt att vara på semester.
-Jadå, försäkrade Martin, jättekul!!
-Var det roligt med alla karuseller du åkte på djurparken då?
-Jadå, det var roligt.
-Även fast det bara var barnkaruseller? kontrade Håkan då med, vi hade berättat Martins aversion mot dessa..
-Men, vi är ju barn fattar du väl, då ska man ju åka barnkaruseller!! fick Håkan till svar.
Ungar.....
En av kvällarna när vi satt på hotellrummet så lekte barnen i godan ro, (nåja), de byggde koja, ritade, bråkade, busade....var barn helt enkelt.
Plötsligt hör vi ett himla liv och ser Lova och tvillingarna i ett hörn av rummet. Tvillingarna står och håller i varandras axlar och riktigt ruskar i varann, så Linnéa springer fram som den ansvarstagande storasyster hon är och ska försöka sära på twinsen. Då biter ett av barnen Linnéa i armen, så hon kommer gråtande fram till oss, sedan ser jag Sofia komma mot oss med blodet ordentligt rinnande från ena kinden. Jag blir riktigt rädd, ser framför mig ett långt jack där under.
Håkan springer fram för att prata allvar med Hanna, Malin tar Sofia i famnen för att gå på toa och tvätta av henne, jag sitter med en ledsen Linnéa i knät och Johan går och hämtar Lova som sitter knäpptyst. När han kommer fram säger hon med tunn röst "-dom skrämmer mig..."
Vi har alltså umgåtts frekvent med Åströms i många år, och jag har sett Hanna och Sofia med ständiga rivsår i ansiktena, eller blåmärken på armen där den andra tvillingen bitits, men detta är första gången jag verkligen är med och ser när det händer.
Nu visade det sig när blodet väl var avtvättat att det bara var ett ganska litet sår, men det satt bara en cm från ögat.
Martin och Lova bråkar ofta, mycket och högljutt, men aldrig så fysiskt som dessa två små söta varelser kan göra.
Dom är verkligen "på" varann, samtidigt kan dom tio minuter efteråt vara dom såtaste vänner och sitta med huvudena ihop och fnissa som om dom har världens härligaste hemlighet ihop.
Dagen efter detta var vi på djurparken, där det kommer en dam i övre medelåldern med väldigt färgat, rött hår.
Hon passerar nära Åströms, varpå Hanna ljudligt konstaterar: "-Titta, här kommer Pippi Långstrump!!!"
Malin och Håkan var såååå lyckliga...
En av dagarna var vi på utebadet, och barnen hittade en lekpark med ett vattenhjul, där barnen kunde lägga i sand och hälla på vatten och göra en härlig gegga.
Det var många barn där, gegga är ju det bästa barn vet, och många barn var äldre än Martin och Lova.
Detta hindrade inte vår lilla prinsessa att styra upp verksamheten vid vattenhjulet.
När dom äldre killarna inte gjorde som sessan behagade så kommenderade hon:
-"Sluta, gör inte så"
"-Ni vara där"
"-Gå dit"
osv osv.
Som svägerskan Linda sa en gång:
Ni ska vara tacksam över hennes starka vilja, ni kommer tacka henne den dan hon kämpar för er rätt till ett drägligt liv på ålderdomshemmet!!!
Så sant.
Vi avlsutar med lite bilder från bad-dagen:
Martin skulle absolut inte till Lycksele för nån vecka sedan, det var bara för småbarn deklarerade han trumpet, det finns bara barnkaruseller där.
Nåväl, i valet Lycksele-stanna hemma så vann ändå Lycksele-alternativet, det är ju trots allt roligt att få bo på hotell och semestra med Linnéa.
Sista kvällen när vi satt och åt så frågade jag om det hade varit roligt att vara på semester.
-Jadå, försäkrade Martin, jättekul!!
-Var det roligt med alla karuseller du åkte på djurparken då?
-Jadå, det var roligt.
-Även fast det bara var barnkaruseller? kontrade Håkan då med, vi hade berättat Martins aversion mot dessa..
-Men, vi är ju barn fattar du väl, då ska man ju åka barnkaruseller!! fick Håkan till svar.
Ungar.....
En av kvällarna när vi satt på hotellrummet så lekte barnen i godan ro, (nåja), de byggde koja, ritade, bråkade, busade....var barn helt enkelt.
Plötsligt hör vi ett himla liv och ser Lova och tvillingarna i ett hörn av rummet. Tvillingarna står och håller i varandras axlar och riktigt ruskar i varann, så Linnéa springer fram som den ansvarstagande storasyster hon är och ska försöka sära på twinsen. Då biter ett av barnen Linnéa i armen, så hon kommer gråtande fram till oss, sedan ser jag Sofia komma mot oss med blodet ordentligt rinnande från ena kinden. Jag blir riktigt rädd, ser framför mig ett långt jack där under.
Håkan springer fram för att prata allvar med Hanna, Malin tar Sofia i famnen för att gå på toa och tvätta av henne, jag sitter med en ledsen Linnéa i knät och Johan går och hämtar Lova som sitter knäpptyst. När han kommer fram säger hon med tunn röst "-dom skrämmer mig..."
Vi har alltså umgåtts frekvent med Åströms i många år, och jag har sett Hanna och Sofia med ständiga rivsår i ansiktena, eller blåmärken på armen där den andra tvillingen bitits, men detta är första gången jag verkligen är med och ser när det händer.
Nu visade det sig när blodet väl var avtvättat att det bara var ett ganska litet sår, men det satt bara en cm från ögat.
Martin och Lova bråkar ofta, mycket och högljutt, men aldrig så fysiskt som dessa två små söta varelser kan göra.
Dom är verkligen "på" varann, samtidigt kan dom tio minuter efteråt vara dom såtaste vänner och sitta med huvudena ihop och fnissa som om dom har världens härligaste hemlighet ihop.
Dagen efter detta var vi på djurparken, där det kommer en dam i övre medelåldern med väldigt färgat, rött hår.
Hon passerar nära Åströms, varpå Hanna ljudligt konstaterar: "-Titta, här kommer Pippi Långstrump!!!"
Malin och Håkan var såååå lyckliga...
En av dagarna var vi på utebadet, och barnen hittade en lekpark med ett vattenhjul, där barnen kunde lägga i sand och hälla på vatten och göra en härlig gegga.
Det var många barn där, gegga är ju det bästa barn vet, och många barn var äldre än Martin och Lova.
Detta hindrade inte vår lilla prinsessa att styra upp verksamheten vid vattenhjulet.
När dom äldre killarna inte gjorde som sessan behagade så kommenderade hon:
-"Sluta, gör inte så"
"-Ni vara där"
"-Gå dit"
osv osv.
Som svägerskan Linda sa en gång:
Ni ska vara tacksam över hennes starka vilja, ni kommer tacka henne den dan hon kämpar för er rätt till ett drägligt liv på ålderdomshemmet!!!
Så sant.
Vi avlsutar med lite bilder från bad-dagen:
