Cirkus Erikssons blogg

I helgen for jag och Charlotte till Skellefteå, en helg som varit bestämd sen länge. Bara jag och hon, inga barn, inga män, bara vi två!!

Jag kan säga att vi hann avverka de allra flesta affärer som finns i stan.

För min del blev det nästan inga inköp, en t-shirt var det enda jag hittade, men bara att få strosa i affärer i lugn och ro är värt massor, sen köpte jag mig en irish coffee som plåster på såren!

Hotellfrukosten på söndagen tog en och en halv timme, jag kan säga att det händer INTE när man har man och barn med sig!

 

Lite tekniska problem råkade vi dock ut för.

När jag skulle köra ner bilen i garaget så var jag först på väg att köra in i Bokias lager, men märkte mitt misstag och hittade till slut rätt nedfart. Det jag däremot inte hittade var knappen man skulle använda för att ringa in till receptionen för öppning. Till slut kom vi in i garaget men när vi skulle ta hissen upp till hotellet så gick det verkligen verkligen inte att ens stänga hissdörren. Vi försökte med milt våld och med ganska kraftigt våld men det ville sig inte alls tills Charlotte kom ihåg att vi fått en kod av hotellet... Med koden gick det både att stänga hissdörren och starta hissen, ser man på!!

När vi sen skulle hem, och alltså ut från garaget så gick det verkligen verkligen inte att ta sig ut heller!

Jag har en väldigt stark aning om att anledningen till att knappen för att öppna inte fungerade är för att en i sällskapet, (jag säger inte vem men man kan säga att det är den av oss som är kort och smal) började med att trycka på en stor, röd knapp (man ska ALDRIG, ALDRIG trycka på stora röda knappar..) som antagligen fungerade som nödstopp till allt där nere i garaget.

Nåväl, ett pinsamt samtal till hotellet där vi förklarade att vi inte tar oss ut resulterade i två unga pojkar som kommer och öppnar porten åt oss!

Eftersom vi är brunetter båda två beror det nog inte på oss utan på otydliga instruktioner, det vill jag bara påpeka.

 

I övrigt firade jag och Johan vår 15-åriga förlovningsdag igår. Eftersom ingen av oss kom ihåg det förrän middan stod på bordet så blev det så att den förnämliga förlovningsmiddagen bestod av ris och chicken nuggets samt mjölk eller vatten till dryck. Fint ska det va! Nåväl, vi får väl ta oss ett glas skumpa i helgen och skåla för att det förhoppningsvis blir många fler år att glömma bort förlovningsdagen på! 

I helgen tänker vi fara till Pite Havsbad lördag till söndag och bara mysa. Melodifestivalen på TV är bestämt så då får det bli så!

 

Undrar just om det är denna vecka Ulrik Munther uppträder, han är ju sååååååå söt tycker sessan.

Martin suckar...

För nån vecka sen var det dags för Martin att besöka frisören. Denna gång var det inga svårigheter för Johan att få med honom för Martin hade sen tidigare bestämt att nästa gång det var dags att klippa sig skulle han färga håret svart. Så blev inte fallet, han kom (tack och lov) hem rödhårig men det som överraskade mest var att hockeyfrillan var borta! Hips vips kom han på att kan skulle klippa sig kort, för som han själv sa: -Ångrar jag mig kan jag ju alltid låta det växa ut igen! 

Här kommer en bildkavalkad: (och ja, det är riktig färg så det kommer inte att tvättas bort..)

 

Långhårig 

Sen jag började med cellgifterna i början av juni har jag inte sovit så bra alls. Under cellgiftsbehandlingen blev jag ju så påverkad av kortisonet att jag hade svårt att sova ordentligt för att jag var så speedad, och när behandlingen tog slut i höstas så började jag äta antiöstrogen-tabletter vilket medfört att jag hamnat i klimakteriet.

Detta har inneburit att jag har vaknat varje natt och det har bokstavligen runnit svett från hela kroppen (och jag överdriver inte), sen har jag varit vaken mellan 3 och 5 varje morgon, då har jag legat och funderat. Nån gång i november började jag få akupunktur för klimakteriebesvären och förra helgen, natten mellan lördag och söndag så hände det. Jag sov HELA natten utan att toksvettas!! Nu de sista tre nätterna har jag dessutom drömt, det har jag inte gjort sen i juni vilket jag tyckt varit märkligt, men antagligen har jag inte sovit tillräckligt djupt för att drömma, förrän nu alltså!!! 

Ojojoj vad det är trevligt med en fungerande sömn!

Igår fick jag en present av min älskade syster! Hon ville jag skulle svänga förbi henne en snabbis och när jag kommer dit så ger hon mig denna, utan någon som helst anledning!

 

Som jag skrivit tidigare så är ju Lova väldigt, väldigt pysslig och kreativ. Hon älskar tv-programmet Art attack som är ungefär som Äntligen hemma fast för barn. Nästan varje gång hon sett programmet kommer hon och frågar efter en stor kartong, liten kartong, kartong med lock, glasburk, glitter eller liknande saker, sen pysslas det. För nån kväll sedan tog hon fram kartong, sax och målarburkarna och satte sig vid köksbordet. När jag några timmar senare går in i badrummet uppe ser jag denna som hänger på en krok: