Det är nästan två år sedan senaste inlägget och jag trodde nog att bloggen var passé men nu känner jag att jag vill uppdatera litegrann, får väl se hur länge det håller i sig. Det har ju hänt mycket sen sist så klart, vår älskade Kevin dog för några veckor sedan, drygt två år gammal och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Han är begravd här hemma och vi är ofta och pratar med honom. Det är märkligt att ett sånt litet djur kan ta så stor plats i hjärtat. 
Under våren har vår fina Lova hunnit med att få tandställning samt bryta armen! Båda benen i underarmen gick av så hon fick gips ända upp till axeln, vilket inte var helt populärt på skolavslutningen (som för övrigt regnade bort). Dan före midsommarafton åkte gipset av så hon slapp det då i alla fall. 
Vår fina kloka Martin har blivit stora killen, han har gått ut sjuan och är nu längst i familjen.
Igår skickade vi iväg Martin på språkresa till Brighton i två veckor. Alldeles säkert en superhärlig upplevelse för honom men ojojoj vad det gråter i mammahjärtat. Vi vet att han kommit fram helskinnad, bor i en bra familj med två andra elever, Eric från Spanien och Lewis från Tyskland. De har även hittat fram till skolan den första dagen men fler uppdateringar än så har ännu inte kommit.
För att inte bli alldeles tokig här hemma så far vi andra söderöver, vi börjar med att skicka Lova fyra dagar till Helsingfors med farfar och Anne medan jag och Johan bor på hotell i Stockholm, när sedan Lova kommer tillbaks far vi några dagar till Åby-kusinerna.
I övrigt har sommaren varit som en typisk svensk sommar, just nu har vi riktig sommarvärme som skall hålla i sig åtminstone en vecka till så det har hunnits med en hel del bad, men vi har även haft veckor där det har varit kallt och regnigt då man trott att man aldrig ska bli varm igen. Vi har inte varit på någon utlandsresa alls sedan Aruba 2014/2015 så nu suger det ordentligt i rese-tarmen vilket inneburit att vi bokat en resa till Dubai på höstlovet som sedan toppas med en kryssning i Karibien under jullovet. Härligt värre! Nåväl, nu fokuserar vi på denna Stockholm/Helsingfors/Åby-resa samt att Martin kommer hem helskinnad, det är en bra början!!
Efter den varmaste sommar vi har haft på tjugo år börjar nu hösten infinna sig. Löven börjar gulna och luften är så där härligt klar och fräsch som den bara kan vara i Norrland under september månad. Vi har haft tur hittills, här har det knappt regnat nåt, medans det i södra sverige har varit enorma översvämningar senaste veckorna. Vardagen rullar på, jobb, skola och träningar är i full gång och det känns som en hel evighet sedan vi njöt av livet i ett stekhett Florida. Lova sa senast igår när hon skulle sova: jag längtar tillbaks till Florida, jag längtar efter Per, Maddie, Moo Moo och Banjo. Vilket enormt intryck den resan har gjort på oss alla, jag känner själv en stark längtan tillbaks. Nåväl, nu är det Sverige och Boden som gäller, i alla fall i 12 veckor till.
Barnen börjar bli stora, ingen av dem har fritids längre så de tar sig till och från skolan själv. I förrgår när jag kom hem hade Martin dukat fram tallrikar och bestick och när han så småningom kom ner i köket så tackade jag så mycket och fick till svar: -Inga problem, det var det minsta jag kunde göra! Min haka hängde långt nere vid knäna men jag sa inget utan jag gömmer denna kommentar djupt i mitt hjärta och tänker plocka fram den vid alla andra tillfällen (ca 7 gånger/dag) när allt vi vuxna gör är FEL och vi inte FÖRSTÅR NÅGONTING!!!
För övrigt har vi blivit med hamster… Det var ju min käre make som för länge sedan lovade barnen en hamster trots Lovas allergi och när vi kom hem från Florida så inhandlades denne Kevin. Han är så klart helt bedårande men mycket till husdjur kan jag inte säga att det är… Visst, han är jättemjuk att klappa och jättesöt när han tittar ut från sitt hus, men sen då??? Nåja, fördelen med hamstrar är att de inte lever så länge och om Lova blir allergisk har jag lovat Mari att de ska få en hamster i julklapp ;-)
Apropå Mari!!! Min kära, underbara älskade syster!!
När den familjen ska resa så händer det ALLTID nåt! Ni vet, bortglömda boardingpass, trasig bagageruta, kvarglömda handskar/tröjor/laddare (mest David..). Just nu är familjen Nilsson på Mallorca, de har rest med en annan familj och denna gång var det direktflyg Luleå-Mallorca, mycket praktiskt, vad kan gå fel liksom….Typ allt??? De ska resa tidigt fredag morgon men nu för tiden finns ofta servicen att man kan checka in bagaget kvällen innan vilket Nilssons så klart tog fasta på. Eftersom David jobbar i Luleå så får han den äran att ta med sig bagaget på torsdan för att efter jobbet åka förbi Kallax och checka in det. David gör så klart som Mari har sagt, stegar in på Kallax med väskorna i högsta hugg, ställer sig i incheckningsdisken. –OK, då vill vi se ditt pass och dina biljetter säger personalen bakom disken. Öhhhhh, ursäkta mig ett tag säger David, kliver åt sidan, ringer Mari och säger: -Jag skulle ju för f-n haft med mig pass och biljetter! Biljetter? säger Mari, var har vi dem? Inte f-n vet jag, det är ju du som håller koll på saker och ting säger en uppretad David. Det är bara för David att återvända hem med bagaget medan Mari förtvivlat försöker komma åt en skrivare någonstans så hon kan skriva ut biljetterna, sedan återstår det bara för David att återvända till Kallax med bagage, pass och biljetter och denna gång funkar incheckningen finfint.
Som grädde på moset biter Mari sönder en tand på torsdag kväll, och på fredag när de kommer fram stängs två pooler för att några barn hade bajsat där. I övrigt verkar de ha haft en helt underbar resa men det är inte omöjligt att det kan finnas fler historier att berätta när de kommer hem!
Tjingeling!!!
