På väg
I morse ringde väckaren strax efter 4 för mig och Johan så vi gick ner i köket och började fixa lite frukostmackor. Barnen hade ställt sina klockor på halv fem, lite sovmorgon har man rätt till när man är barn. Lovas klocka ringde först, och eftersom hon inte på något sätt ärvt mitt hemska morgonhumör så stänger hon snabbt sin klocka, kommer nerför trappen med ett leende på läpparna och utbrister: -Vad vackert det är tidig på morgonen!
Någon minut senare ringer Martins klocka, eller ringer och ringer... hans klocka låter som en galen tupp som kacklar fram Good morning, it's time to get up, ackompanjerad av nån slags psykadelisk musik... och Martin har ju däremot samma morgonhumör som den ömma modern så vi väntade på ett åskmoln, men förväntan inför dagen verkar ha övertaget så han konstaterade bara: -Den där väckarklockan gav mig nästan en hjärtattack och vi kunde nästan skymta ett leende.
Lova lovade igår att hon skulle sova på planet/planen för vi sa att det blir en väldigt jobbig dag annars, men sin vana trogen har hon surrat konstant sen klockan halv fem i morse så varken hon eller vi andra har fått nån sömn. Jag sitter just nu bredvid henne i flygbussen och får löpande information om exakt var alla "nödhammare", ev nödutgångar o.dyl finns, endast avbrutet av ett ärdetlängekvar med jämna mellanrum.
Det kommer bli en lång dag och en tidig kväll, idag ska vi försöka göra Universeum innan vi somnar.