Cirkus Erikssons blogg

Nu är det dags att summera 2007 som för vår del faktiskt har bestått av en hel del mer sjukdomar än vanligt.
Vi har så klart även hunnit med att resa, vi har varit en sväng till Åby på kusin-dop och Stockholmsbesök hos farfar två gånger har det blivit.
En sol-resa blev det, Turkiet denna gång.
Barnen har återigen växt så det knakar, jag fattar inte vart tiden tar vägen, dom har blivit så stora våra två hjärtan.
Ikväll blir det nyårsfest som sig bör, två familjer med 3 barn vardera (herregud, har folk inget att göra nu för tiden...) så vi blir 6 vuxna och 8 barn.
Det blir alldeles säkert jätteroligt, men det blir också alldeles säkert hög ljudnivå.
Vi skickar en tanke till moster med familj som smittades av vår vinterkräksjuka och nu har fått ställa in sin nyårsfest.
Vi tänker på er och skålar mot kullen vid tolvslaget.
Var rädda om er och ta det lugnt med nyårsraketerna.
/Cirkusen

På julaftonskväll började även min mage att mullra mycket högljutt, så jag frågade Johan hur han kände sig, han svarade kaxigt att:
-Jag mår bra, det här med magsjuka är mentalt, det sitter bara i huvudet.
Detta innebar naturligtvis att Johan vaknade på juldagen och mådde pyton, vilket han gjort ända tills igår kväll.
Jag blev aldrig sjuk (eftersom det är mentalt...), så jag har fått passa upp tre sjuklingar (vilket i sanningens namn inte varit alltför ansträngande, eftersom ingen av dom har velat äta överhuvudtaget).
Juldagens morgon kräktes Martin för sista gången, sen var han så klart matt resten av dagen men han piggnade på sig och var sig själv redan på annandan.
Lova däremot har varit så dålig, hon kräktes ju hela julafton, hela natten efter och sen har hon varit dålig i magen ända tills idag. Hon har inte orkat äta eller dricka, hon har verkligen varit svag.
Martin var så ledsen på julaftons kväll, han sa att ingen i hela världen hade så tråkig julafton som oss.

Nu idag är i alla fall hela familjen pigga och glada, så vi kan nog räkna med att vi inte behöver ställa in nyårsfesten.

Martin fick ju ett par slalomskidor av farmor och Bo-Gunnar i julklapp, så idag for Johan och Martin och mötte farmor och B-G i Klinten så att Martin för första gången i sitt liv skulle få pröva på att åka slalom.
Martin tyckte det var superroligt, han kom hem och berättade glädjestrålande att han minsann kunde svänga åt båda hållen och stanna.
Det lär väl bli slalom framöver då.
Johan lyckades däremot vrida sitt knä ganska ordentligt, men det är visst inget som är av ändå..
Det är väl så när man inte är 20 år längre...

Här kommer några bilder på Sveriges nya alpina stjärnskott:

Här i norr har det nu äntligen blivit minusgrader igen, men det är väldigt mycket gräsmattor och väldigt små snöhögar..
I natt vaknade Martin och fick gå på toaletten, han var väldigt lös i magen. Jag trodde det var av spänningen, väntan på tomten är svår, och Martin har en förmåga att bli sjuk när han går och väntar på något väldigt mycket.
När Lova sen vaknade och drack välling så kräktes hon upp den ganska omgående...
En halvtimme senare när Martin ska gå och duscha så kräks han också.
Denna höst/vinter går till historien som Cirkusens sjukaste halvår.
Martin har efter detta mått hyfsat bra, Lova har kräkts ytterligare två gånger, så vi tvättar och skurar och tvättar.
Dagens sanning är att tvättmaskinen har varit igång sen kl. 7.00 imorse tills nu 15.00

Julaftonen var tänkt att firas här, med julgröt och skinksmörgås till lunch och sen den obligatoriska julmiddagen efter Kalle nån gång.

Nu slutade det med att vi är väldigt mycket själv, och med väldigt mycket mat i en familj där hälften inte vill äta alls...

Det har i och för sig inte varit någon som helst form av stress en dag som denna.
Även om vi självklart allra helst hade haft våra nära och kära här hos oss så vet vi att dom finns runt omkring oss, och tänker på oss och bara det värmer. 
Tomten har varit och lämnat av lite klappar, och nu ser vi på Kalle i lugn och ro.




Jag kan ändå inte låta bli att vara så ohyggligt tacksam, vi är en familj som har varandra, och vi har släkt som kommer och lämnar julklappar, vi har nära och kära som ringer och önskar God Jul och undrar hur vi mår, vi har så väldigt mycket mer än många andra.
Jag skickar en tanke till alla stackars ensamma som sitter själv hemma, eller ännu värre inte har nåt hem, och dessa stackare har sannerligen inte problemet med ett kylskåp som är fullt av väldigt mycket mat. Många gånger är livet orättvist.

Jag hoppas ni alla får en trevlig jul och kramar om alla som står er nära.
Många varma julhälsningar från en mycket ynklig men mycket lycklig familj.
/Cirkusen

.

Idag har vi haft en jättemysig luciadag. I morse 07.45 var det luciatåg på Martins avdelning, där barnen sjöng så fint. Dom hade tom lärt sig två första verserna i "Midnatt råder" på teckenspråk. Som sig bör började alla barnen ändå sjunga sången, men en tillrättavisning av fröken och ett omtag av låten fixade en sång utan sång... om ni förstår.
Sen var det fika med alla mysiga tomtar, pepparkaksgubbar, stjärngossar och lucior.

Kl 14.00 var det dags för motsv. på Lovas avdelning, lika fina barn här. Eftersom detta är en småbarnsavdelning körde man mer med varianten "Nej, jag vill inte gå i det farliga luciatåget, jag vill sitta i mamma/pappas knä" samt små, söta lucior med ljuskronan runt halsen, pga för små huvuden och för stora luciakronor.

Efter detta for vi en tur till farmor och Bo-Gunnar för att lussa lite och bjuda på lite pepparkakor och lussebulla, sången blev det inte så mycket av, det verkar som om barnens sånglust har stannat på dagis.
Sedan en tur till mormor och Sören, där vi även åt middag för att klockan hunnit bli så mycket.
Nu är det två ganska nöjda, fina barn som snart ska gå och lägga sig, förhoppningsvis mycket nöjda med dagen.

Luciakramar från Norr!

Innan vi for till Turkiet hade Martin och Johan en diskussion om husdjur, och eftersom Lova är allergisk mot pälsdjur så får jag en kväll meddelandet av Martin att: -Pappa har lovat att jag ska få fiskar eller ödlor när vi kommer hem från Turkiet! Jaha, vad säger man...
Det visade sig att Martins definition av ödla var en som är en och en halv meter lång (vi har kompisar som har en sån och Martin är superimponerad) så min del i detta blev att övertyga Martin om att fiskar räcker alldeles tillräckligt.
Övertalningen lyckades, och efter Turkiet har han inte sagt ett ord om fiskar så jag trodde han glömt löftet... tills jag kommer hem från jobbet igår.
Johan och barnen har varit och handlat akvarium, sten/sand, vattenväxter och pump.
Det var bara att börja skölja sanden och rengöra akvariet och fixa i ordning allt så fint, Martins intresse i detta var inte så stort så det var mest jag och Johan som fixade i ordning.
Idag var det då dags att fara och handla fiskar, vi börjar i liten skala så vi har än så länge bara 6 fiskar som simmar omkring, men dom verkar trivas och akvariet är faktiskt jättefint.