Less, less, less
Jahapp, här kommer senaste rapporten från Cirkusen. I onsdags så fyllde vår förstfödde 6 år, vilket han så klart sett fram emot länge. Just födelsedagen som firades med närmsta familjen var mysig och trevlig, men det var ändå fredagen Martin så fram emot allra, allra mest. Då hade han nämligen bjudit in 12 kompisar på Taco-kalas.
Redan här började jag känna lite oro, 12 kompisar + Martin blir ju 13 personer, och eftersom jag tillhör de skrockfullas skara känns det inte bra med 13, men jag försökte trösta mig med att Lova skulle vara med vare sig Martin ville eller ej, och då kunde man faktiskt räkna in 14 barn. Kändes lite bättre...
3 timmar innan kalaset ringde en kompis och ställde in pga feber, nu blev det summa summarum 13 barn... Inte bra.
Nåväl, alla de andra kom, vi serverade Tacos och fyllde på i saftglasen så det stod härliga till, efter maten tog Johan med barnen på övervåningen och lekte blindbock medan jag stökade undan köttfärsen och stökade fram tårtan och bullarna.
Efter blindbock var det dags för skattjakt som ledde fram till en skattkista fylld med godispåsar (adjö kära fiskdamm...)
Sen var det dags för tårta, och under fikat så tog Martin mig i handen och sa att han ville lägga sig. Sen gick vi in på lekrummet där han la sig på sängen och kräktes på golvet!!!
Efter detta piggnade han på sig, och lekte glatt med de andra barnen de minutrar som var kvar innan föräldrarna kom och hämtade sina barn och for hem med informationen att deras barn kanske ligger i magsjukan på måndag....
Nåväl, för att se det positivt så är det ändå ett fall framåt, i fjol när Martin fyllde år kräktes han just innan gästerna kom så vi fick ringa återbud, detta år hade kalaset hunnit pågå mer än halva tiden så nästa år kanske han väntar tills efter kalaset innan kräkningarna sätter igång.
Till saken hör att för bara nån vecka sen så sa Martin att: -Mamma, när jag fyllde 5 år kräktes jag, och på julafton kräktes jag också, hoppas jag kan få fylla 6 år och vara frisk!
Det gick ju så där...
Idag har han i alla fall inte kräkts nånting, men han har varit trött och legat uppe och sett på tv och sovit. Lova fick förmånen att linda in mamma i maskeringstejp, Johan målar nämligen om i groventrén och jag ville gärna se på skidorna, så Lova fick fritt spelrum.
Apropå lilla söta Lova, dan före Martins 6-årsdag skulle hon på gymnastik i vanlig ordning. Johan slutade vanlig tid denna dag, så det var han som skulle följa med.
Teamet for iväg, jag plockade undan efter middan, och 20 minuter senare kommer Johan och Lova hem, hållande varandras händer.
När jag frågar varför dom kom hem så tidigt säger Lova: -Jag tlillade i tlappen och slog söndel mina tändel (hon kan inte säga r..).
Mycket riktigt, ena framtanden är det en bit bortslagen på, och den andra tanden visade sig ha en fraktur på roten.
Vi börjar kunna det där med tandläkare eftersom Martin också slagit båda sina framtänder som han sedan fått dra pga dessa skador.
Jag tycker det har varit mycket sjukdomar och trams sista månaderna, så jag känner att jag skulle vilja ha lite ändring på detta. Vi får väl se vad våren har att erbjuda, kanske kommer energin med vårsolen.
På återhörande!!
/Cirkusen
Redan här började jag känna lite oro, 12 kompisar + Martin blir ju 13 personer, och eftersom jag tillhör de skrockfullas skara känns det inte bra med 13, men jag försökte trösta mig med att Lova skulle vara med vare sig Martin ville eller ej, och då kunde man faktiskt räkna in 14 barn. Kändes lite bättre...
3 timmar innan kalaset ringde en kompis och ställde in pga feber, nu blev det summa summarum 13 barn... Inte bra.
Nåväl, alla de andra kom, vi serverade Tacos och fyllde på i saftglasen så det stod härliga till, efter maten tog Johan med barnen på övervåningen och lekte blindbock medan jag stökade undan köttfärsen och stökade fram tårtan och bullarna.
Efter blindbock var det dags för skattjakt som ledde fram till en skattkista fylld med godispåsar (adjö kära fiskdamm...)
Sen var det dags för tårta, och under fikat så tog Martin mig i handen och sa att han ville lägga sig. Sen gick vi in på lekrummet där han la sig på sängen och kräktes på golvet!!!
Efter detta piggnade han på sig, och lekte glatt med de andra barnen de minutrar som var kvar innan föräldrarna kom och hämtade sina barn och for hem med informationen att deras barn kanske ligger i magsjukan på måndag....
Nåväl, för att se det positivt så är det ändå ett fall framåt, i fjol när Martin fyllde år kräktes han just innan gästerna kom så vi fick ringa återbud, detta år hade kalaset hunnit pågå mer än halva tiden så nästa år kanske han väntar tills efter kalaset innan kräkningarna sätter igång.
Till saken hör att för bara nån vecka sen så sa Martin att: -Mamma, när jag fyllde 5 år kräktes jag, och på julafton kräktes jag också, hoppas jag kan få fylla 6 år och vara frisk!
Det gick ju så där...
Idag har han i alla fall inte kräkts nånting, men han har varit trött och legat uppe och sett på tv och sovit. Lova fick förmånen att linda in mamma i maskeringstejp, Johan målar nämligen om i groventrén och jag ville gärna se på skidorna, så Lova fick fritt spelrum.
Apropå lilla söta Lova, dan före Martins 6-årsdag skulle hon på gymnastik i vanlig ordning. Johan slutade vanlig tid denna dag, så det var han som skulle följa med.
Teamet for iväg, jag plockade undan efter middan, och 20 minuter senare kommer Johan och Lova hem, hållande varandras händer.
När jag frågar varför dom kom hem så tidigt säger Lova: -Jag tlillade i tlappen och slog söndel mina tändel (hon kan inte säga r..).
Mycket riktigt, ena framtanden är det en bit bortslagen på, och den andra tanden visade sig ha en fraktur på roten.
Vi börjar kunna det där med tandläkare eftersom Martin också slagit båda sina framtänder som han sedan fått dra pga dessa skador.
Jag tycker det har varit mycket sjukdomar och trams sista månaderna, så jag känner att jag skulle vilja ha lite ändring på detta. Vi får väl se vad våren har att erbjuda, kanske kommer energin med vårsolen.
På återhörande!!
/Cirkusen