Cirkus Erikssons blogg

Igår när barnen var på dagis och 6-års passade jag på att fara in till stan och handla lite.
Var så klart på Lindex för att handla kläder till barnen, och hittade 3 par strumpor åt mig själv.
Väl hemma ställer jag mig vid köksbordet och börjar klippa bort den där plastbiten ni vet, som håller fast kartongbiten som visar vad man köpt för storlek, och när jag står där och pillar med saxen för att inte klippa sönder strumporna kommer Martin förbi och slänger ur sig kommentaren:
-Vad gör du mamma, rensar du strumporna?

Efter sju år är det dags att plocka fram väckarklockan igen...
Sedan barnen föddes har det aldrig varit någon risk att försova sig, men idag hände det..
vi försov oss...
Kl. 07.59 hör jag lilla sessan ropa, och inser förfärat att Martin ska vara på 6-års om 11 minuter.
Jag rusar upp, Martin vaknar också och jag tänker först att det är ju ingen panik, det gör ingenting om vi kommer till 6-års först vid 9-tiden...tycker jag alltså..
Martin blir hysterisk när jag säger att vi kan ta det lugnt, och skriker att han inte vill missa samligen, vi måste fara nu osv,osv.
OK, nu börjar en förvirrad blandning av toalettbesök/påklädning/tandborstning samtidigt som Martin är helt vansinnig, gråter och går an..
Barnen in i bilen, varsin frukt i handen och iväg...
Vi hinner nästan, bara 1 minut sen!! så barnen har satt sig i ringen och börjat sjunga, men det är mycket kvar av samlingen så Martin verkar förhållandevis nöjd när jag lämnar honom.
Lova lämnas på dagis, hon har inte sagt så mycket, hon brukar ligga lågt när Martin får sina utbrott, hon vet att det är lugnast så...
I dessa fall är jag så tacksam över vårt förberedande sätt att vara, barnens väskor packade med kläder/frukt/tillbehör redan kvällen innan, så det bara är att kasta in dessa i bilen, det underlättar vardagen.

Men faktum kvarstår...
Nu, januari 2009 måste vi börja ställa väckarklockan!

eller....vad är oddsen att barnen sover till kl 8 i morgon??
Tjingeling/Cirkusen

Nu var vi i sjukdomsträsket igen...
I Onsdags när jag hämtade Lova från dagis så hostade hon en hel del, och natten mot Torsdag fick hon feber.
Torsdagen hade hon hög feber, nästan 40 grader och febern fortsatte under fredagen även om den var lägre.
Fredag kväll var febern som bortblåst och hon sov bra hela natten.
Fredag kväll började Martin klaga på att han frös, och några timmar senare hade han hög feber och ont i huvudet.
Idag lördag har han legat i soffan hela dan och är superynklig.
Jag har börjat hosta, och har huvudvärk, så få se om febern kommer snart...
Nåväl, eftersom Panodil-förrådet behövde förnyas skulle jag fara in på apoteket, och eftersom Lova är frisk och uttråkad skulle hon följa med.
Hon började tjorva redan när hon skulle ta på ytterkläderna så det slutade med att Johan lyfte ut henne i bilen och spände fast henne.
När vi sen kör iväg och passerar vardagsrumsfönstret så står Martin och vinkar åt oss, vi vinkar tillbaks och allt är frid och fröjd tills Lova kommer på att: PAPPA VINKADE INTE, BACKA BILEN!!!!
När jag förklarar att man inte kan börja backa bilen när man redan kört en bit blev hon så rasande som bara en Lova kan bli, hon skrek i högan sky, vilket min huvudvärk inte riktigt tyckte om...
DU SKA BACKA BILEN, ANNARS SLÅR JAG DIG!!! OCH JAG SKOJAS INTE kom det till slut från baksätet...
Då kunde jag faktiskt inte låta bli att skratta lite grann..
Ha en fortsatt helg!
/CirkusenSomInteBrukarSlåss...