Cirkus Erikssons blogg

Burr, så kallt det är! Det är 28 juni och 11 grader. På kvällarna är det fleecejacka och fårskinnstofflor på, och igår eldade vi i kakelugnen. Prognosen framöver ser inte så bra ut heller, nästa vecka verkar det inte bli badväder heller. Så trist!!! Idag är jag hemma från jobbet för första dan, Johan har ju varit jätteförkyld och hostat som bara den och jag kände igår att jag började få ont i halsen och kände mig allmänt trött så jag sa på jobbet att jag blir hemma idag och i morgon så får jag vila upp mig lite inför den andra behandlingen på måndag.

Håret rasar av i stora tussar nu när jag tar i det, det syns fortfarande inga kala fläckar men man ser ju att håret blivit tunt. Det positiva med anledning av detta är ju att jag kan vara säker på att det var cellgifter i påsarna, med tanke på hur pigg jag varit så undrade man ju lite... Ikväll väntar kalas hos Åströms och senare ska Martin på bio med en kompis, och på några timmar ska Lova skjutsas till friidrottsskolan, så den här dan ska nog rulla på, tur att Johan har semester också! 

På återhörande

Kommer hem från jobbet och möts av en son som är på ett alldeles överjävligt humör. Han är extremt arg, exakt allt i hela världen är fel. Maken berättar att det har varit så här i princip hela dagen, jag har alltså haft rena rama semestern på jobbet.

Själv börjar jag känna av lite halsont men det är ingen större fara ännu i alla fall.

Håret blir tunnare och tunnare men ännu syns inga kala fläckar, även om det bara är en tidsfråga.

Snart åker rakhyveln fram.

Vädret är fortsatt grått, och nu när jag kom hem kändes det riktigt kvavt i luften så få se om det är åska på gång.

Lova har haft en extrem tur med vädret hittills när hon gått i friidrottsskolan, hon har klarat sig både från stekande hetta och regn.

Ikväll väntar sommarens första (av två, varför blev det bara två i år??) avsnitt av Morden i Midsomer så f-n ta er om ni ringer kl. 21.00, då kommer det inte svaras hos Cirkusen!

På återhörande

Idag är jag fortfarande trött. Nu ska det i ärlighetens namn sägas att Johan är minst lika trött, han är dessutom riktigt förkyld och har problem med rösten fortfarande. Den enda som fortfarande är pigg i familjen är inte helt oväntat Lova. Hon har skrivit en alldeles egen låt som vi har fått beskåda (efter biljettinköp och insläpp till showen...) En uppiggande stund i all trötthet! Solen som har lyst över oss har totalt försvunnit och det är mulet och grått, så vädret i sig gör inte saken bättre.  Vi har klarar oss från regn i alla fall, få se hur länge det håller i sig. På fredag är det avslutning med friidrottsskolan. De ska på utebadet och det är lovat 13 grader. Yippie!

Bloggen verkar också vara på dåligt humör, det går inte att komma åt den långa stunder, vi får hoppas det stabiliserar sig. 

Nu ska jag krypa upp i soffan och dra nåt varmt över mig.

På återhörande!

Idag är jag trött. 

Jag tog sovmorgon i morse och kände mig pigg ända till på eftermiddan. Barnen for till varsin kompis och Johan skulle se Formel 1, så jag tänkte att jag läser en bok under tiden. Jag läste ett litet tag, sen somnade jag riktigt ordentligt. Det kan ju vara så att jag slappnar av efter midsommar, men det kan ju vara så att det är cellgifterna som slår till nu. Håret sitter fortfarande kvar, men jag märker att det börjar tunnas ut nu, det är många lösa hårstrån som tappas även om det inte syns så mycket ännu.

Får väl se hur orken är veckan som kommer, sen väntar behandling nummer två...

Nu väntar Tacos trots att det är söndag, ibland får man vara lite wild and crazy!!!

Tjingeling

Igår blev en helt underbar dag!

Solen var på sitt bästa humör så det innebar att kunde sitta ute både lunch och middag. Tack vare ett antal myggspiraler strategiskt utplacerade märkte vi inte heller av några flygfän.

Alla 18 personer var samlade, jag var pigg hela dagen och mitt hår sitter fortfarande kvar.

Jag är så glad och tacksam för detta, vi var medvetna om att denna midsommarafton hade kunnat bli lite annorlunda, hade jag blivit så trött av cellgifterna som man brukar bli så hade det kunnat bli jobbigt, men nu blev det en helt underbar dag. Goda vänner, god mat och dryck och glada barn hela (halva i alla fall...) natten lång!

5 barn sov över så i morse var det full rulle här hemma.

Idag är vi dock inte lika pigga så det blir nog en tidig kväll. Johans förkylning satte sig på stämbanden, i morse kunde han nästan inte prata alls, men nu har det blivit bättre så det finns hopp för honom också.

Jag lägger ut lite idolbilder:

 

 

Nu väntar det hamburgermiddag och en väldigt stilla kväll i soffan.

Tack våra underbara vänner för att ni varje år gör midsommar till något helt fantastiskt!

Godmorgon alla!

Idag blir det bara en snabb önskan om en trevlig midsommar till er alla.

Det kändes bra att vakna till strålande sol, det är inte alla dagar det varit så hittills i år.

Nu är det frukostdags här hemma, och vi ska fortsätta att förbereda sillunch och grillmiddag för 18 personer.

Även i år får vi förmånen att fira med Åströms, Permans och Berg-Westin, så snart är det huset fullt.

Jag återkommer med en längre statusuppdatering i morrn (om jag orkar ;-))

I övrigt mår jag bra, det är värre med maken som håller på att få en riktig förkylning. Det här blir inte lätt..

Tjingeling!!

För fem år sen MINST meddelade jag maken att portalen in till kök/vardagsrum skulle må bra av att tas bort. Jag är själv jättebra på att riva, så att såga bort själva "portalen" är jag säker på att jag klarar av med bravur, problemet för mig är att färdigställa rivningsarbetet så att det blir snyggt. Maken är ju dessutom perfektionist i dessa avseenden så jag kan inte dra igång ett sånt projekt utan att involvera honom, vilket jag alltså utan någon som helst framgång försökt med. 

.

För inte så länge sen såg prinsessan det förhatligaste tv-programmet av dem alla (förutom möjligen Art Attack) nämligen "Fixa rummet".

-Åhhhh pappa, titta vilken fin koja barnen fick, kaaaaaaan inte jag också få en sån?

 

Några veckor senare:

 

 

Den ungen vet inte hur bra hon har det.

 

I övrigt mår jag bra!!!

Igår var den manliga delen av cirkusen på cirkus. Det innebar att jag och Lova hade tjejkväll hemma. Kvällsmyset beställdes: räksmörgås och grissini-pinnar med lufttorkad skinka. Ojojoj vad vi hade mysigt, vi två som älskar räkor och lufttorkad skinka mest av allt i hela världen!! Martin var helnöjd med sin kväll även han, Johan var väl den som drog nitlotten, det är inte kul att gå på cirkus det är det inte. Vi hoppas att det var sista året för Martins del, snart borde han väl växa ifrån det.

Jag fortsätter jobba halvtid, än så länge fungerar det bra.

...och håret sitter fortfarande kvar...

Som jag nämnt tidigare verkar detta bli en extrem myggsommar.

På övervåningen brukar vi sällan ha mygg, men igår visade det sig att vi hade några myggjävlar som invaderat oss.

Jag har några fysiska tillkortakommanden nu för tiden. Det ena är att jag hör väldigt dåligt på mitt högra öra. Det är speciellt vissa toner som inte hörs, till exempel en myggas surrande. Efter operationen har jag i princip tappat känseln i höger arm/baksida axel. Detta tillsammans är alldeles förträffligt ibland, till exempel igår. Jag lägger mig helt enkelt på vänster sida för att sova, det innebär att jag inte hör en endaste liten mygga, och med höger arm utanför täcket så känner jag inte heller om jag blir stucken. Helt perfekt.

Om det inte varit för en liten detalj.

Jag är gift.

.

Jag hade slutit mina gröna och var på väg till John Blund när det plötsligt blir som en explosion runt omkring mig.

Jag tittar upp och blir extremt bländad, Johan har slagit på sänglampan och vridit upp den till max ljusstyrka med allt fokus mot MIG, oklart varför. Sen springer han runt i sovrummet med en kudde i handen och försöker på ett väldigt högljutt sätt ta livet av den/de myggor som fortfarande var i livet. När utrotningen var genomförd hade jag hunnit bli klarvaken.

Det kommer bli en lång sommar....

.

I övrigt mår jag bra idag också!

Just nu blir det ingen längre statusuppdatering, nu är det dags att se Sommarlov!!

Tjingeling!

Nu äntligen sover jag gott om nätterna! I och för sig vaknade jag vid halv sex nån gång, men i morse berodde det endast på att Lova råkat ställa sin väckarklocka så den började ringa. Sen lyckades jag ju självklart somna om och ta en riktig sovmorgon. Känns jätteskönt att faktiskt få sova hela natten, det har varit klart påfrestande för en sömntuta att vara så himla pigg även under nätterna.

För två veckor sen opererades det in en venport, en sorts dosa, under mitt vänstra nyckelben. Denna är till för att ge cellgifterna i, det skonar ådrorna. Jag har haft svårt att sova riktigt gott av denna anledning tidigare, jag har känt av dosan när jag vänt mig i sängen men i natt var första gången jag inte märkte av den. Det tar sig! I övrigt har jag lyckligtvis inget av sjukdomskaraktär att skriva, jag mår fortfarande toppen.

Jag lägger väl in en idolbild av Lovas nytapetserade rum så ni får se hur en 7-årig prinsessas rum ska se ut nu för tiden. Fondväggen går under benämningen "migrän-tapet" av den anledningen att när vi var på tapetaffären och Lova fastnade för just denna tapet så svarade jag: -den där tapeten får jag migrän av. (jag trodde inte på allvar att hon skulle vilja ha den på sitt rum...). Nu blev slutresultatet bättre än vad jag trodde så migrän har jag sluppit.

Idag regnar det, så nu blir det att fara och handla lite mat inför veckan och sen lägga sig och läsa en bra bok, vilket jag inte riktigt haft ro att göra tidigare ;-)

Tjingeling!

Idag blev det äntligen sovmorgon.

Vaknade halv tio idag. Plötsligt händer det!

Nu hade vi ju i och för sig Permans på middag så jag har svårt att bedöma om sovmorgonen beror på avsaknad av cortison-tabletter eller om jag var trött för att vi satt uppe och drack vin... Till och med Johan och Lova sov länge, kvart över nio vaknade de vilket inte tillhör vanligheterna, så vi får nog härröra sovmorgonen till grillkvällen.

Hur som helst hade vi en mycket trevlig kväll, vi åt gott och skrattade en massa. Riktigt skönt att kunna känna sig precis som vanligt, vi hade nog räknat bort en hel del grillmiddagar med vänner denna sommaren, vi trodde att jag inte skulle orka, men just nu ser det lovande ut!

Däremot upptäckte vi en fruktansvärd sak.... MYGG!!!!!!! I MASSOR!!! Vi har aldrig haft så där jättemycket mygg hos oss, vi har nästan alltid kunnat sitta ute fina sommarkvällar, men igår var vi tvungen att gå in, rackarns vad det var mygg. Det verkar som att det blir en riktig myggsommar.

Idag är det en underbar sommardag, solen skiner och det är varmt i luften så nu är det dags att fixa en kaffekopp och sätta sig ute och njuta av solen.

Sommarkramar!

Här är allt fortsatt piggt, vaknade 05.30 i morse. Jag har aldrig på allvar trott på Johan när han stiger upp tidigt på morgonen bara för att "äh, jag vaknade och kunde inte somna om", jag har aldrig förstått hur man INTE kan somna om, men nu har jag för första gången i mitt liv fått inblick i hur han känner det.

Jag var tvungen ringa cytostatika-avdelningen igår för att fråga lite, jag började på allvar bli lite oroad över min pigghet, men fick till svar att eftersom jag äter en ansenlig mängd cortisontabletter på mornarna för att begränsa illamåendet (begränsa, klar underdrift, måste säga att de funkar över all förväntan eftersom jag inte haft minsta känning av illamående..) så kan tabletterna innebära att jag blir lite speedad. I tisdags och onsdags åt jag 16 tabletter, igår torsdag halverades intaget till endast 8 stycken, och från nu fram till nästa behandling äter jag inget alls så vi får väl se om den stora trötthetsklubban kommer nu då.

Hur som helst känns det helt underbart att det som ska vara den jobbigaste perioden efter behandlingen nu är avklarad utan något som helst besvär (förutom för Johan då, stackaren är helt slut, det kostar på med en energisk fru som surrar hela tiden, han tycker det har varit nog med Lovas ständiga prat ;-). Det kan ju så klart bli värre nästa gång, men nu är det bara fem behandlingar kvar!!

Ikväll ska vi ha vänner på middag, få se om jag somnar mitt i varmrätten.

På återhörande!

Hon ska gå friidrottsskola tre veckor i sommar och igår var första dagen. När vi går mot ledarna (5 skolungdomar, 1 tjej och 4 killar) så stannar hon plötsligt, jag tror för ett ögonblick att hon plötsligt drabbats av blygsel, men hör sen hur hon viskar åt mig: -mamma, den där killen med snedlugg, han är riktigt snygg, han ser ut som Ulrik Munther!

Herregud, hon är bara 7 år, hur i hela friden kommer tonåren med denna ljuvliga prinsessa bli, det kommer bli många oroliga kvällar där mamma och pappa sitter och väntar på att hon ska komma hem...

Ciao!

Har varit uppe sen halv sju och har fortfarande inte märkt av minsta lilla trötthet eller illamående. Detta känns mycket mycket märkligt. Kan det vara så att jag utan att veta det deltar i en hemlig studie där man studerar placebo-effekt av cellgifter? Lite Arkiv X varning över detta... Sjukhuset skulle ringa upp efter ca en vecka för att höra hur jag mått så jag får väl passa på att fråga dem då hur vanligt detta är.

Igår fick jag fara in för att göra nån typ av hjärtröntgen som egentligen ska göras innan första cellgiftsbehandlingen, men det hade visst missats så vi tog det igår istället. Vet inte hur det gick på den, det ska ju analyseras först så jag får väl svar till veckan.

I övrigt har jag ju inget att rapportera gällande sjukdomsbilden, jag kan ju berätta (så jag kommer ihåg om några år) att maj månad har varit skit, det har varit kallt och ruggigt, snön låg kvar två veckor längre än normalt (jämförde med hur det brukar se ut på valborgs) och juni har varit samma. Det har regnat och varit kallt. Någon enstaka dag har vi fått känna på sommarvärme men det är inte mycket. Äppelträdet som blommade som allra vackrast den 1/6 2002 (när Martin döptes) står fortfarande i detta nu bara i knopp. Idag lyser dock solen så vi får hoppas att sommaren är på väg på riktigt nu.

På återhörande!

Nu är det dags för lite uppdateringar.

Som ni alla (mamma...) redan vet så fick jag beskedet i mars att jag drabbats av bröstcancer. En hormonell tumör på 5 mm hade de hittat på min första mammografi vilket innebar att mitt ena bröst opererades bort den 19 mars. Läkarna i Umeå lyckades (tyvärr) hitta en microtumör på 0,3 mm i min portvaktskörtel vilket innebar att jag fick åka in igen och operera bort resten av lymfkörtlarna i armhålan, göra en skelett- och en skiktröntgen. Allt detta visade sig vara bra, det hade inte spridit sig nåt mer, men i och med den där rackarns microtumören så har jag nu fått den äran att börja med cellgifter. Igår var första omgången och jag har förstått att man blir väldigt trött och de första dagarna mår man oftast väldigt illa så jag hade fixat med farmor att vara barnvakt denna första dag av barnens sommarlov.

Själva behandlingen gick bra, det drog i och för sig ut på tiden så jag var på sjukhuset från 08.30 till 15.00, sen for jag hem och väntade på "den stora klubban". Och jag väntade.... och väntade...

Vid 17-tiden tänkte jag att nu känner jag mig nog lite trött och illamående ändå så jag gick och la mig och försökte sova. Gick inte.

Tog en bok och låg och läste, ringde efter ett tag farmor och sa att nu kan du komma och lämna barnen men de var inställda på att komma hem med Johan senare på kvällen så det var bara att fortsätta läsa.

Såg sen fotbollen (men varför??) och la mig och läste och väntade på den enorma tröttheten.

Kl 01.00 var jag fortfarande klarvaken och var nu fullt övertygad om att man gett mig cellgifter från fel skåp, de måste tagit från skåpet där det stod "Varning:dessa mediciner ska kasseras, ger biverkningar i form av extrem pigghet".

Måste ha somnat till slut och vaknade till nåt som lät i köket och tänkte att det är väl Johan som fixar frukost till barnen... tills jag kom ihåg att Johan jobbar ju! Kollade på klockan.... 06.13!!!!!!!

MEN VAD FAN!!!!!

Jag har inte vaknat av mig själv den tiden sen.. sen..... aldrig!

När jag kommer ner meddelar Johan den glada nyheten: -du är alldeles röd i ansiktet.

Vilket jag är!

Ser ut som att jag somnat i solen.

Ja ni, får se hur detta slutar, jag kanske inte tappar håret som alla andra, jag kanske får jättetjockt och fint hår av dessa gifter, jag fortsätter uppdatera er här så ni vet vad som händer!

Carpe Diem!