En strålande sol lyser över oss denna söndag som för många är sista dagen innan semestern är slut. Vi kom hem från Göteborg i fredags och igår var vi till Permans på middag. En härlig kväll hade vi, underbar mat och massor av skratt! Det är så livet ska vara när det är som bäst!
Cirka två veckor efter att vi kom hem från Stockholm/Åby-svängen så märkte jag att Johan hade ett stort rött märke nedanför ena knävecket. Jag frågade vad han gjort och han hade ingen aning, men det kliade lite. När vi tittar noggrannare syns det ett bett i mitten, så vi börjar så smått fundera på borrelia. Johan tycker som vanligt att han ska avvakta så han väntar en vecka på att det ska försvinna vilket det inte gör, så i måndags far han till doktorn som konstaterar att det är ett typiskt borreliamärke. Penicillin skrivs ut så vi får väl anse att faran för att det ska bli något allvarligt av det är över.
Alla som känner mig väl vet att jag HATAR allt som har många ben och kryper. Myggor och getingar är irriterande, men klart hanterbara.
Spindlar, skalbaggar och fästingar däremot är bara så ÄCKLIGA!!!
Att Lova sen blev fästingbiten två gånger innan hon ens fyllt två år har inte gjort saken bättre. Då var hon dessutom så liten att jag fick oroa mig för TBE, man vaccinerar inte småbarn mot TBE.
Nu har vi alla blivit stora och därmed kunnat vaccinera oss så på den punkten känns det bättre och borrelia kan man som sagt få penicillin mot, men det hindrar inte att jag avskyr de krälande små djuren.
Det roliga?? är att i familjen är det bara Lova och Johan som (hittills) blivit fästingbitna. Jag och Martin är bättre på att dra till oss myggor, det är vi som får flest och störst myggbett. Vi kanske luktar nåt som bara myggor och inte fästingar gillar. (peppar, peppar, ta i trä, nästa gång är det väl vi som trillar dit...)
I morgon är det dags för Johan att börja jobba och själv ska jag förhoppningsvis få behandling nummer fyra. Nu gruvar jag mig lite för behandlingarna eftersom jag verkligen inte tycker om det där illamåendet, jag hoppas kunna få nåt tips imorgon för att underlätta. Jag är ändå glad att jag inte på något sätt blir sängliggande, det är skönt för hela familjen att jag kan vara uppe och fungera som vanligt, det är ju bara jag som blir lidande av illamåendet. Nästa vecka hoppas jag på att kunna jobba halvtid i alla fall, det vore skönt att komma igång lite med det också.
Vi håller tummarna!