Cirkus Erikssons blogg

Nu måste det sägas en gång för alla:
Att umgås med David är att aldrig, aldrig ha tråkigt!!!
Här bestämde vi att vi skulle fara på en liten minisemester med Mari, David, Jack och Julia, så vi packade bilarna och for till Haparanda.
Bilresan dit gick bra, det hände ingenting, bilarna bara rullade och solen sken.
Väl i Haparanda så parkerar vi utanför Ikea för att gå in och "do some shopping".
Vi hämtade ut lite vagnar och följde med strömmen som skulle ta oss genom varuhuset.
Mari hade noga markerat i katalogen vad som skulle undersökas i butik, och David fick då hissa eller dissa.
Det tog 12 minuter (jag kollade), innan David fällde kommentaren: "-Jag saknar pilarna på golvet."
Jag pekade 3 meter längre bort för att förvissa David om att Ikea inte frångått sitt följ-pilarna-så-du-vet-var-du-går-koncept, utan att det bara var så att Mari lurat iväg David på farliga villovägar bland bokhyllorna, låååångt bort från pilarna.

När vi sedan satt och surrade över Davids (alltid David..) bevingade ord, så kom jag ihåg att Linda påmint mig om en av de gångerna (ja, det har hänt flera gånger) han åkte fast för fortkörning. Han stoppades och allt kontrollerades väl i vanlig ordning, han fick böteslappen utskriven som sig bör, och när då polismannen ska "tacka för sig" och gå vidare till polisbilen så säger David: "-Tar du eller jag täten?"

Detta hade David (nästan) glömt, han kom inte heller ihåg vad han fick för svar, men han släpptes bevisligen vidare i alla fall.

Detta föranledde David att berätta ytterligare några anekdoter.
* David är på tjänsteresa i hufvudstaden. När han skall checka ut så kollar han rummet NOGGRANT så han inte har glömt något (han glömmer nämligen alltid något), men rummet är verkligen tomt.
När han kommer hem så upptäcker han (eller så var det Mari som upptäckte det, man kan aldrig så noga veta...) att 3!!! skjortor saknas. David ringer hotellet för att höra om det möjligen är så att dom hittat 3 nystrukna skjortor i garderoben, och jodå, det hade dom, så skjortorna skickas helt gratis hem till David, men den vänliga tjejen i receptionen kostar i alla fall på sig att agera arg moder, så hon säger till David: DIN SLARVER!!!

* David är på tjänsteresa, i Stockholm även denna gång. Får höra efter nån dag att: -du vet väl att vi ska på pub ikväll?
Det visste han inte, inte heller hade han med sig någon helt lämplig klädsel för detta tillfälle (skjortorna var lämnade hemma), men visst, han hakar på och dricker väl nån öl eller 2, ser sedan en flygel.
Ni som läst denna blogg tidigare vet att han är mycket musikalisk, så han sätter sig vid flygeln och spelar och spelar.
Efter ett tag kommer någon från kursen förbi med en Gin och Tonic och lämnar till David. Han tar en klunk, sätter ner glaset på locket på flygeln, tror han.....men locket lutar, glaset vickar och innehållet rinner ut, David vet inte om det bara rann ut över locket eller om det rann ner i flygeln, han tittade inte efter, men det kom snabbt en servitör och torkade upp, och jo, han fick fortsätta spela.

Han är bara bäst!!!

Åter till resan, vi har haft det jättemysigt, syrran hade fått tips om en lekpark i Torneå så vi for dit igår och den var verkligen toppen. Det var små asfalterade vägar med tillhörande trampbilar, så barnen kunde köra i en rasande fart. Sen fanns det gungor, sandlådor, hoppmatta (utan skyddsnät, typisk finsk sisu eller...) och annat smått och gott som hör en lekpark till.

                                         
                                      

Barnen tyckte det var toppen, så idag innan vi for hem for vi dit igen. David och Mari parkerade sin bil i skuggan av ett träd.
När vi ska fara kör Johan först, men väntar in David. Vi ser hur han backar ut, men stannar och kliver ur bilen. Han sätter sig i och kör ifatt och får oss att stanna. Johan kliver ur bilen, går fram till David och möts av detta:


                              

Som synes tar barnvagnen upp nästan hela bagaget, så David har noll sikt bakåt. När han har börjat backa så hör de en explosion, och ingen fattar vad som händer. Till slut inser dom att David backat in i en låg järnstolpe, med en papperskorg på. Förmodligen är det papperskorgen som tryckt sönder rutan.
Jack blir ju självklart jätterädd och ledsen, och vi känner oss alla väldigt nedstämda.
Vi bestämmer oss för att köra över till Haparanda, där man i alla fall pratar svenska, för att se om vi kan få lite hjälp.
Vi stannar till vid en större bensinmack där dom har en bildammsugare David får låna, och eftersom det blivit lunchdags så lämnar vi David vid bilen, och går till Frasses några meter bort.

                              

När vi ätit klart har David städat och lagat rutan så fint, så fint.....


                     


David får sig en hamburgare han också, sen kör vi hemåt. Vi har kommit så långt att vi börjat skratta lite (ganska mycket) åt att sånt här kan ju hända alla, men VARFÖR händer det alltid David????

När vi närmar oss Boden ringer syrran. Hon berättar skrattande att när David tejpat fast kartongen på bilrutan och skulle lyfta in barnvagnen, vad tror ni händer då.....

BAGAGELUCKAN ÄR FASTTEJPAD!!!!!!!!!!!!!!!!
David hade fått skära loss tejpen, lyfta in vagnen och tejpa om.
Ja,herregud, så dråpligt, men är det ändå inte dessa saker som gör semestrar till minnen för livet????

Sommarkramar!!!

Cirkusen on tour!