Star-Wars sommaren och Ipod
Sedan juni månad har Martin varit helt uppslukad av Lego Star Wars. För er icke insatta så är detta ett spel tillhörande PS2 (play station). Det är Star Wars-berättelsen, vilket innebär att vi får återse R2D2, Luke Skywalker och Darth Vader m.fl. Skillnaden är att det är uppbyggt av lego, så när figurerna skjuter varandra så blöder dom inte, utan det trillar av legobitar istället.
Grannpojkarna Olle och Pelle kommer hit så fort dom vaknar, sen springer 3 grabbar upp på övervåningen för att tillbringa dagen framför tv:n.
Jag är periodvis mycket bekymrad över intensiteten. Martin sitter från morgon till kväll, kommer motvilligt ner för trappen för att äta, sen efter maten lika fort upp till spelet igen.
Johan är klart lugnare över detta, tycker att det sånt som hör barndomen till, men jag hör min egen mammas tjat i öronen: -"men ska ni verkligen sitta inne, gå ut och lek nu när det är så fint väder..."
I och för sig är det inte så fint väder, av alla somrar måste detta vara den rätta för att spela tv-spel, för så där jättesoligt och varmt har vi inte haft, men ändå.
Samtidigt är jag så pass ung (nåja...) så jag minns min egen passion för super-mario-spelen som fanns när jag var liten.
Jag hade ett donkey-kong, ett sånt där med dubbla skärmar (lyxigt värre), och jag minns hur jag spelade och spelade och spelade, och hur arg jag blev när mamma ropade att det var mat, för jag höll ju på att SLÅ REKORD för guds skull....
Jag vet också hur jag varit i alla år gällande läsning, jag har alltid haft med mig tidningar/böcker i alla lägen, när vi varit ut med skotern har jag suttit i skoterpulkan och läst när de andra åkt bob, som tonåring med familjen på Rhodos hyrde vi en jeep för att se naturen, jag såg ingenting, för jag satt i bilen och läste....
Trots detta har jag lyckats bli en rätt så civiliserad människa med ett stort umgänge och sanna vänner omkring mig.
Detta tyder väl ändå på att man kan bli en hyfsat social människa trots en sådan passion???
Det känns jättesvårt att veta vad som är "lagom" (typiskt svenskt, allt ska vara lagom...)
Visst kan jag ge Martin spelförbud en dag för att tvinga honom vara ute och cykla, men samtidigt vet jag inte, när det nu är spela han vill, ska han inte få göra det då?
Jag har hört berättelser från Johans barndom, han var också så där intensiv. När han vindsurfade gick all tid och alla pengar till detta, när han samlade frimärken så var det det absolut enda han höll på med, och när han lärde sig cykla en-hjuling så var det samma sak.
Johan har ju blivit gift, och har ett socialt liv, så kanske ändå....
För övrigt har jag hittat en ny kompis!!
Jag har köpt den allra finaste Ipod Nano, med ett Nike+ kit som innebär att jag pluggar i mottagare i min Ipod, och sätter en sändare i skon, och så far jag ut och springer.
När jag kommer hem så pluggar jag in min Ipod i datorn, kopplar upp mot Nike´s hemsida och mitt data över löprundan laddas upp på skärmen. Coooooolt!
Jag kan lugnt säga att det blivit ännu roligare att springa nu, tänk vad lite teknik kan göra..
Nu är det dags att fixa lunch, jag ska kolla om jag får ner grabbarna från övervåningen...
Tjing!!