En toppendag!
Fredag, vilket innebär att jag är ledig med barnen.
Det blev sovmorgon, barnen vaknade kvart i sju, och låg sedan båda två i dubbelsängen och såg på barnkanalen ett tag. Sedan for vi in till stan på förmiddagen och gick till leksaksaffären och köpte varsin ring till barnen, för det hade jag lovat eftersom Martins tidigare gått sönder, (märkligt...), sen till Lindex och köpte en långärmad tröja med monster på till Martin, för det hade jag också lovat, sedan på fik och fika fika och äta lunch, för det ville barnen...
Hem och baka sockerkaka till pappa som kommer hem imorgon, för det ville Martin.
Kom sedan på att lillbilen stod i stan, vi hade tänkt hämta den på söndag när både jag och Johan är hemma, men då fick jag en snilleblixt...nja...att, JA, jag tar båda barnen med buss (för det är säkert spännande) in till stan och hämtar bilen och sen far vi förbi Max och handlar med oss hamburgare hem, för det ville barnen ha till middag. Sagt och gjort, jag började ta reda på busstider (vi åker aldrig buss så jag äger inte ens en busstidtabell), klä på barnen, gå ut till bussen..
Bussen kom, vi var tvungen byta vid Garnis, men det gick bra, vi hittade rätt buss. Inne i bussen säger Lova:
-Lova åker flygplan! och Martin kontrar självklart med att nä, vi åker buss.
Det är då det slår mig: Lova har nog aldrig åkt buss i hela sitt 2 och ett halvt-åriga liv, men hon har flugit flygplan så många gånger så det kan vi nog inte räkna.
I hennes värld ser nog bussen ut som det fordon hon känner till med massor av stolar vid sidan av en mittgång..Ett flygplan!! Herregud, vad säger man...
Tror vi måste börja introducera barnen hur man beter sig i närområden, typ den egna staden, och dra ner litegrann på resorna längre bort...
Nu låter detta förmodligen för alla oinvigda som en alldeles underbart mysig dag, men för alla er som har två barn eller fler så förstår ni att det inte har varit kul alla minuter. Bara att gå på stan med 2 barn som kan/ska gå själv är en pärs, barnen sticker ju såklart åt varsitt håll, och med gator och stadstrafik är en förälder en förälder för lite, och att försöka få i sej sitt kaffe och smörgås när man ska torka spilld festis, skära smörgåsar till 2 barn, dela fikabrödet i småbitar och fördela RÄTTVIST till barnen, det är inte lätt..
Nåväl, vi överlevde alla tre, men jag kan lätt lova att jag känt mig ganska färdig, men jag vet att jag med lite distans kommer jag minnas denna dag med glädje. Det blir inte sämre av att Martin säger till mig,
Mamma, det här har varit en toppendag!
Då är det värt allt!!!
Förresten, efter en dag på stan, varför är alla kommunhus så gräsligt fula??
Angående Lovas adjö till blöjor, dom två första nätterna gick jättebra, men i morse klockan halv fyra kom bakslaget. (tack gullunge för att du väntade tills min arbetsvecka var avklarad)
En storgråtande Lova kommer in i sovrummet. Det var ju bara att börja ta av alla kläder, men nu SKULLE hon ha sina trosor med glitter (som var blöta), och hon gallskrek verkligen. Jag trugade, tjatade, mutade...till slut fick jag på henne Bamse-trosorna (mer av tvång då..) och vi går tillbaks på hennes rum. Martin har ju inte vaknat tack och lov, så jag lägger mig bredvid Lova och sjunger och stryker henne över håret för att försöka få henne lugn och somna. DÅ vaknar Martin. OK, jag vet att jag inte sjunger vackert, men jag försökte sjunga tyst....
Men han var jätteduktig, jag såg bara skuggan utanför Lovas dörr, han sa ingenting och så fort Lova försökte titta upp så drog han sig undan. Han visste också att hade Lova sett honom då så hade ingen i familjen somnat om den natten.
Så himla duktig kille..(men så fick han komma och sova hos mig sen också..)
När (om) jag får barnen i säng ska jag ta mig ett glas vin för att JAG vill det, och om jag är vaken när glaset är slut så lovar jag att jag redan ikväll kommer att tycka att detta varit en toppendag!
Kramisar
/H
Det blev sovmorgon, barnen vaknade kvart i sju, och låg sedan båda två i dubbelsängen och såg på barnkanalen ett tag. Sedan for vi in till stan på förmiddagen och gick till leksaksaffären och köpte varsin ring till barnen, för det hade jag lovat eftersom Martins tidigare gått sönder, (märkligt...), sen till Lindex och köpte en långärmad tröja med monster på till Martin, för det hade jag också lovat, sedan på fik och fika fika och äta lunch, för det ville barnen...
Hem och baka sockerkaka till pappa som kommer hem imorgon, för det ville Martin.
Kom sedan på att lillbilen stod i stan, vi hade tänkt hämta den på söndag när både jag och Johan är hemma, men då fick jag en snilleblixt...nja...att, JA, jag tar båda barnen med buss (för det är säkert spännande) in till stan och hämtar bilen och sen far vi förbi Max och handlar med oss hamburgare hem, för det ville barnen ha till middag. Sagt och gjort, jag började ta reda på busstider (vi åker aldrig buss så jag äger inte ens en busstidtabell), klä på barnen, gå ut till bussen..
Bussen kom, vi var tvungen byta vid Garnis, men det gick bra, vi hittade rätt buss. Inne i bussen säger Lova:
-Lova åker flygplan! och Martin kontrar självklart med att nä, vi åker buss.
Det är då det slår mig: Lova har nog aldrig åkt buss i hela sitt 2 och ett halvt-åriga liv, men hon har flugit flygplan så många gånger så det kan vi nog inte räkna.
I hennes värld ser nog bussen ut som det fordon hon känner till med massor av stolar vid sidan av en mittgång..Ett flygplan!! Herregud, vad säger man...
Tror vi måste börja introducera barnen hur man beter sig i närområden, typ den egna staden, och dra ner litegrann på resorna längre bort...
Nu låter detta förmodligen för alla oinvigda som en alldeles underbart mysig dag, men för alla er som har två barn eller fler så förstår ni att det inte har varit kul alla minuter. Bara att gå på stan med 2 barn som kan/ska gå själv är en pärs, barnen sticker ju såklart åt varsitt håll, och med gator och stadstrafik är en förälder en förälder för lite, och att försöka få i sej sitt kaffe och smörgås när man ska torka spilld festis, skära smörgåsar till 2 barn, dela fikabrödet i småbitar och fördela RÄTTVIST till barnen, det är inte lätt..
Nåväl, vi överlevde alla tre, men jag kan lätt lova att jag känt mig ganska färdig, men jag vet att jag med lite distans kommer jag minnas denna dag med glädje. Det blir inte sämre av att Martin säger till mig,
Mamma, det här har varit en toppendag!
Då är det värt allt!!!
Förresten, efter en dag på stan, varför är alla kommunhus så gräsligt fula??
Angående Lovas adjö till blöjor, dom två första nätterna gick jättebra, men i morse klockan halv fyra kom bakslaget. (tack gullunge för att du väntade tills min arbetsvecka var avklarad)
En storgråtande Lova kommer in i sovrummet. Det var ju bara att börja ta av alla kläder, men nu SKULLE hon ha sina trosor med glitter (som var blöta), och hon gallskrek verkligen. Jag trugade, tjatade, mutade...till slut fick jag på henne Bamse-trosorna (mer av tvång då..) och vi går tillbaks på hennes rum. Martin har ju inte vaknat tack och lov, så jag lägger mig bredvid Lova och sjunger och stryker henne över håret för att försöka få henne lugn och somna. DÅ vaknar Martin. OK, jag vet att jag inte sjunger vackert, men jag försökte sjunga tyst....
Men han var jätteduktig, jag såg bara skuggan utanför Lovas dörr, han sa ingenting och så fort Lova försökte titta upp så drog han sig undan. Han visste också att hade Lova sett honom då så hade ingen i familjen somnat om den natten.
Så himla duktig kille..(men så fick han komma och sova hos mig sen också..)
När (om) jag får barnen i säng ska jag ta mig ett glas vin för att JAG vill det, och om jag är vaken när glaset är slut så lovar jag att jag redan ikväll kommer att tycka att detta varit en toppendag!
Kramisar
/H