Utseendefixeringen har börjat.
Älskade dottern, 6 år ung har haft en traumatisk förmiddag.
Klockan 11 skulle hon på kalas och upptäckte till sin fasa att sårskorpan hon haft i pannan länge nu inte hade försvunnit.
-JAG KAN INTE GÅ PÅ KALAS MED DEN DÄR I PANNAN!!!!! skrek hon hysteriskt! Jag trodde i min enfald att detta resonemang skulle börja någon gång i de tidiga tonåren men där hade jag fel (igen..). Pappa stod som ett frågetecken och mamma fick rota runt i lådorna tills ett mycket gammalt täckstift (bäst före datum borde ha passerats i mitten av åttiotalet) hittades. Sårskorpan borta och dottern lugn ett tag. Idag är det mamma som är hjältinna!
Idag for Johan till Spanien igen, denna gång bara till på Torsdag och sen ska det förhoppningsvis vara ganska lugnt med resandet resten av året.
De sista 3 dagarna har Martin varit jättesnäll och jättelugn, vi håller tummarna för att det fortsätter på detta sätt ett tag. Denna höst har varit helt ljuvlig, det har varit soligt och väldigt lite regn. Det känns jätteskönt, vi håller tummarna att det fortsätter så.
Vi syns och hörs!