Julefrid
God fortsättning på julen tillönskas er alla!
Här i Hampis hade vi en väldigt lugn och fridefull jul, trots att vi saknade familjen Nilsson hela långa dagen.
Jack fick magsjuka i slutet av förra veckan och sen var det Julias tur i söndags så de vågade inte komma hit och riskera att vi blir sängliggande veckan som kommer. Riktigt riktigt tråkigt var det så klart utan dem men vi får ändå vara så oändligt tacksamma att vi faktiskt har varandra. Min förra chef Affe förlorade sin äldsta dotter Tove för två månader sedan och Toves lillasyster Tina skriver om sin sorg och saknad i sin blogg mrsmartin.se, den bloggen rekommenderar jag varmt, Tina kan verkligen skriva och man gråter till varje inlägg samtidigt som man är så tacksam över alla de nära och kära man fortfarande har i livet!
Igår var som sagt en ljuvlig dag, vi väcktes tidigt, barnen fick öppna varsitt paket på morgonen
och sedan infann sig en lång väntan på de andra. Mormor och farmor dök upp på eftermiddagen och för första julen på länge kunde vi sitta och titta på Kalles jul medan vi väntade på att morfar, B-G och tomten skulle dyka upp. När Kalle var slut ropade Johan från groventrén: -Kom, det verkar vara en tomte på väg hit! Vi skyndade dit och tittar ut genom fönstret och mycket riktigt är det en liten tomte som kommer på uppfarten. Farmor ropar åt Martin och Lova att titta på tomten, att Lova inte varit i huset den sista kvarten verkar hon inte alls ha koll på. Tomten kommer in och sätter sig i köket och börjar dela ut julklappar. Då kommer mormors kommentar: -Men Lova då, var är Lova? Jag mumlar nåt om att hon är nog på toaletten medans alla andra börjar skratta, DÅ går det plötsligt upp ett ljus för mormor, det är ju Lova som är tomte!!! Våran fina duktiga Lova som lurar både farmor och mormor!
Sedan blev det julmiddag och julklappsutdelning på riktigt och det värmde i hjärtat att höra att båda barnen tyckte att julaftonen blivit riktigt mysig trots att vi saknade kusinerna. Det blev en riktigt vit jul igår, det var -18 grader på morgonen, på kvällen var det 0-gradigt och snöade stora flingor samtidigt som det blåste en hel del, men våra gäster tog sig hem helskinnade tack och lov.
I övrigt har det varit en ganska jobbig höst, höstlovssemestern på Gran Canaria blev ju som ni vet en härlig avkoppling, vi hade två underbara veckor där jag kände mig riktigt utvilad och energisk och kunde träna en hel del. När vi kom hem till mörkret så kom tröttheten, både för mig och Johan. Vi människor är inte gjorda för att bo i denna kyla och mörker, det är ett som är säkert. Höstschemat har i vanlig ordning varit ganska fullspäckat, Johan hade en Spanien-vecka i november och det har varit handbollscuper, 50-årsfest (tänk att vi blivit så gamla att det nu är 50-årsfester man får inbjudan till...), middagar hos goda vänner och julbord. Farfar har också hunnit vara på december-besök, denna gång hade han dock inte Hulda med sig till barnens stora besvikelse men det gick rätt bra med bara farfar också ;-) Det årliga pepparkakshuset med farmor och B-G har också hunnits med till barnens stora förtjusning, även pepparkaksbakning här hemma blev det.
På skolan är det alltid femmorna som anordnar lucia-tåget och det är bara femmornas föräldrar som får komma och titta. Detta år hade alltså jag och Johan förmånen att få bevittna ett jättefint arrangerat luciatåg. Det är lottdragning om de olika rollerna och Martin ville så gärna vara Rudolf, och det fick han!!
Snyggaste Rudolf ever!
Som ni ser på korten ovanför så har Martin fått glasögon för ett par veckor sedan, han är så snygg i dem och ser så vuxen ut. Mammas lilla bebis...
Nu har hela familjen jullov tillsammans, det ska bli mycket mycket skönt.
På återhörande!