Hata våren!
Jag hatar våren!
De allra flesta tycker att våren är den bästa årstiden, ljuset återvänder och fåglarna börjar skrika kvittra igen.
För mig är våren en ständig ångest och påminnelse om cancern.
Det var i mars 2012 cancern upptäcktes och jag för första gången hamnade på operationsbordet. Det innebär att mina årliga kontroller sker i mars så för några veckor sedan var det dags för årets undersökning. Läkaren känner igenom bröst och armhålor och säger sedan: -Har du känt att du har en knöl här? (detta var på den sidan där bröstet är borttaget). Jag blir så klart alldeles kall men svarar att jag inte känt något. Läkaren försöker visa men jag tycker bara det är en enda härva av ärr efter operationen och kan inte känna någon knöl. Läkaren ber mig att avbeställa tiden för mammografi på rosa bussarna jag hade veckan därpå, en remiss till den "riktiga" mammografin skall skrivas så jag får undersökas med ultraljud och allt det där. Oron slår till med full kraft så klart, och närmsta nätterna har jag jättesvårt att sova även om oron gör mig så oerhört mentalt trött. Det blir många tankar: blir det ytterligare en sommar med cellgifter? Hur blir det med vår påskresa till Hemavan, kan vi fara eller ligger jag på operation igen? Göteborg till sommaren, funkar det?
Fokus ligger på att försöka uppträda normalt inför barnen, vilket jag lyckas med. Johan är borta mycket och jag har ett fullspäckat schema på kvällarna som hjälper till att få tiden att gå. En vecka senare får jag tid på sjukhuset där det görs en mammografi och ett ultraljud. Läkaren hittar knölen och kan lugna mig med att det verkar positivt, men hon vill ändå göra en biopsi för att kolla vad det är. Jag far hem lite lugnare än veckan innan, men oron finns ändå där. Ytterligare en vecka senare kommer det förhatligta kuvertet från sjukhuset. Denna gång var det ett bra besked, det visar sig att det är ofarliga celler från en fettknuta och inga tecken på cancer!
Jag misstänker att proverna blivit förväxlade eftersom jag har svårt att tro att det ska finnas en fettknuta i denna magra kropp ;-) men jag får nöja mig med det positiva beskedet och se fram emot de elva kommande månaderna där oron förhoppningsvis inte är så där jättepåtaglig utan bara en stillsam medföljare i tankarna.
Nu njuter vi av de kommande resorna vi har planerat, Hemavan till påsk, Stockholm/Åby/Göteborg till sommaren, Aruba över nyår och sen råkade vi visst boka på oss en resa till Florida i slutet av sommaren!
Carpe Diem! (och kom ihåg, livet är för kort för att inte dricka champagne!)